Lasermikrodissektion (LM) har blivit allmänt demokratiserad under de senaste femton åren. Instrument har utvecklats för att erbjuda mer kraftfulla och effektiva lasrar samt nya alternativ för provsamling och förberedelse. Tekniska utvecklingar har också fokuserat på analysförmågan efter mikrodissektion, vilket öppnar undersökningar inom alla discipliner av experimentell och klinisk biologi, tack vare tillkomsten av nya högkapacitetsmetoder för genomanalys, inklusive RNAseq och proteomics, nu globalt känd som mikrogenomics, dvs analys av biomolekyler på cellnivå. Trots de framsteg som dessa snabbt utvecklande metoder har tillåtit, förblir arbetsflödet för provtagning och insamling av LM ett kritiskt steg för att försäkra provintegritet när det gäller histologi (exakt cellidentifiering) och biokemi (tillförlitliga analyser av biomolekyler). I den här översynen beskriver vi provbehandlingen såväl som styrkorna och begränsande faktorerna för LM som tillämpas på det specifika urvalet av en eller flera celler av intresse från en heterogen vävnad. Vi kommer att se hur den senaste utvecklingen inom protokoll och metoder har gjort LM till ett kraftfullt och ibland viktigt verktyg för genomiska och proteomiska analyser av små mängder biomolekyler extraherade från få celler isolerade från en komplex vävnad, i deras fysiologiska sammanhang, vilket ger nya möjligheter att förstå grundläggande fysiologiska och/eller patofysiologiska processer.