fuska det här inlägget: hoppa över mina minnen och bläddra till botten för mer information om att besöka grottorna eller gå hit för fler bilder av Mushroom Caves idag.
jag har varit i ”Mushroom Caves”, nu Annie ’ s Canyon Trail på San Elijo Lagoon County Park, Encinitas, Kalifornien ungefär ett halvt dussin gånger under de senaste två åren. De har förändrats mycket under den tiden och jag har också.
det var första gången, med Kim och Sarah, när vi misslyckades med att hitta grottorna före solnedgången, men kom hem med några repor från att korsa genom borste som hade sett ut som det kanske, möjligen, kunde vara ett spår. Det var det inte.
vid den tiden var grottorna fortfarande en dold, lokalbefolkningen bara pärla som jag bara hade hört talas om. Vissa webbplatser vägrade att ge vägbeskrivning till grottorna medan de som vanligtvis bara hade minimalistiska riktningar som ”gå nerför vägen tills du ser det stora trädet, gör rätt, fortsätt förbi skyltarna utan intrång.”Åh, ok, det stora trädet, kan inte tro att vi missade det.
det fanns tider med datum, som kommer att gå namnlösa, där jag lärde känna personen jag var med. Jag gillar att gå när jag pratar, annars slutar jag bara lemlästa pappersunderlägg. Mer viktigt, att göra något mildt äventyrligt, som svampgrottorna, på ett datum är ett snabbt hack för att lära känna personen du är med. Är de mer rädda då du? Kul att vara runt? Uppmuntrande? Otålig? Kan du arbeta tillsammans? (igen, tillbaka på dagen var det inte så tydligt markerat som det är idag)
det var den tid jag freaked ut nära toppen av en av de smala klättringarna upp genom klippan. Jag var rädd att om jag gick för nästa push/steg/klättra upp, skulle jag glida och falla till min död men också säker på att det inte fanns något sätt att gå tillbaka utan lika risk. Så jag stod där och funderade på hur dum min dödsruna skulle låta och försökte vinka ner min vän Brandon som hade nått toppen och var på en telefonintervju. (Ja, allvarligt, han tog en intervju)
Brandon trodde ursprungligen att min ”Jag kan inte komma upp där” grunder var ett skämt men så småningom insåg att mitt misslyckande att gå framåt och hjort i strålkastare var uppriktigt. Han slutade med att ge mig sin fot att ta tag i och dra mig till toppen. Vilken god vän.
han minns naturligtvis scenariot annorlunda. Jag kan ha blivit skadad men verkligen inte dödad – droppen var inte så långt. Jag tvivlar inte på att han har rätt, men då var det jävligt läskigt! Och till mitt försvar är den vägen fortfarande stängd även efter renoveringarna.
det var dags att graffiti började försvinna, med min vän Jen som inte hade besökt grottorna tidigare. Vi tog det vanliga tillvägagångssättet från N. Rios Road, ögonen skalade för det fallna trädet till höger. Vi hittade mer än trädet. Området hade totalrenoverats. Vägen till grottorna rensades, No trespassing-skylten var borta, och det fanns ett färdigt spår upp till toppen som kunde tas istället för att klättra genom klipporna.
majoriteten av graffiti som en gång hade lagt till ett kusligt intresse för grottorna hade skurits bort från kalkstenväggarna. Ännu mer har sedan skurits. Det fanns riktningsskyltar och avgränsade områden. Det var inte längre ett off-limits äventyr. Det var en organiserad del av ett spårsystem. Det var lite nedslående men ändå kul att klättra runt och vi kan ha gjort lite utanför stigen utforska.
men fram till igår hade jag aldrig varit ensam. Jag längtade efter lite utomhustid för att rensa huvudet och kunde inte få någon att gå med.
när jag gick, jag påminde om tidigare resor till svampgrottorna. På de människor som gick med mig på dessa besök. På hur grottorna har förändrats. Om hur relationer har förändrats. Om hur jag har förändrats. På hur speciellt varje besök var på sin egen väg.
när jag gick upp genom kanjonen, kom jag ihåg hur min halvklaustrofobiska hade hjärta tävlade till den grad att nära panik på min första klättra upp i grottorna. Och samtidigt satt jag och kände mig trygg och tröstad av förtrogenheten och smalheten i samma utrymme.
tidens inverkan …
jag slits på övergången av grottorna från en hemlig, icke godkänd gömställe i San Diego County till en familjevänlig del av en park. I allmänhet inte pro-graffiti i naturlandskap men lagren av graffiti som hade uppkommit under åren var redan där. Det tillförde intriger och jag önskar att det fortfarande var där. Jag saknar också grottornas mer hemliga natur-det gjorde att besöka dem spännande.
men på andra sidan, tidigare skulle jag inte ha känt mig trygg ensam på spåren och i grottorna som jag gjorde igår. Och det fick mig att le för att se familjer få njuta av området. När jag gick upp genom kanjonen var det en mamma med sin unga dotter bakom mig. Mamman var praktiskt taget yr, få lika mycket, om inte mer av en spark ut ur grottorna, än hennes dotter. Jag pratade med dem i några minuter och passerade dem några gånger under dagen. Varje gång mamma påpekade” jag ser dig igen ” med en liten kinesisk accent. Det var en trevlig interaktion.
vill du skapa dina egna Svampgrottminnen? Här är detaljerna:
plats: det enklaste tillvägagångssättet och spåret som verkar vara mest konsekvent Öppet är i slutet av N. Rios Ave, Solana Beach California. Du svänger in på N. Rios Avenue från Lomas Santa Fe Drive, Solana Beach, Kalifornien och tar det bara till återvändsgränden. Där är spåret. Google karta över trail head här.
parkering: gatuparkering i ett bostadsområde. Vanligtvis lätt att hitta men jag är nyfiken på hur saker kommer att utvecklas när leden blir mer populär.
ta med: De vanliga gångartiklarna-vatten, skor, träningskläder. Sneakers är OK men om du har vandringsskor eller spårskor med bättre grepp, bära dem. Kalksten och sandiga stigar kan vara hala. Jag älskar mina Keen skor. De är inte lika skrymmande som en vandringsstövel men ger bra grepp. De är också motbjudande rosa vilket är ett trevligt sätt att påminna människor om att du är en tjej:
grottorna är mycket lättare att navigera i dessa dagar men att ha 3/4 eller Full längd byxor skyddar dina ben om du skrapar mot kanjonväggarna.
tid: 1 – 3 timmar beroende på din takt, hur många bilder du vill ta och om du vill gå längre längs lagunen.
Officiell Information: https://www.sanelijo.org/act
Spara