Tullio-fenomenet

Tullio-fenomenet, ljudinducerad svindel, yrsel, illamående eller ögonrörelse (nystagmus) beskrevs först 1929 av den italienska biologen Prof.Pietro Tullio. (1881-1941) under sina experiment på duvor upptäckte Tullio att genom att borra små hål i de halvcirkelformiga kanalerna i sina ämnen kunde han därefter orsaka dem balansproblem när de utsattes för ljud.

orsaken är vanligtvis en fistel i mitten eller inre örat, vilket möjliggör onormala ljudsynkroniserade tryckförändringar i balansorganen. En sådan öppning kan orsakas av en barotrauma (t.ex. uppkommit vid dykning eller flygning), eller kan vara en bieffekt av fenestrationskirurgi, syfilis eller Lyme-sjukdom.Patienter med denna störning kan också uppleva svimmelhet, obalans och ögonrörelse som utlöses av tryckförändringar, t.ex. vid näsblåsning, sväljning eller vid lyftning av tunga föremål.

Tullio-fenomenet är också ett av de vanliga symtomen på superior canal dehiscence syndrome (SCDS), som först diagnostiserades 1998 av Dr.Lloyd B. Minor, Johns Hopkins University, Baltimore, USA.

You might also like

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.