IC 35-41-3-2
användning av våld för att skydda person eller egendom
Sec.2. (a) en person är berättigad att använda rimligt våld mot en annan person för att skydda personen eller en tredje person från vad personen rimligen anser vara den överhängande användningen av olagligt våld. Men en person:
(1) är berättigad att använda dödlig kraft; och
(2) har ingen skyldighet att dra sig tillbaka;
om personen rimligen anser att denna kraft är nödvändig för att förhindra allvarlig kroppsskada på personen eller en tredje person eller för att begå ett tvångsbrott. Ingen person i denna stat får ställas i rättslig fara av något slag för att skydda personen eller en tredje person med rimliga medel som är nödvändiga.
(b) en person:
(1) är berättigad att använda rimlig kraft, inklusive dödlig kraft, mot en annan person; och
(2) har ingen skyldighet att dra sig tillbaka;
om personen rimligen anser att kraften är nödvändig för att förhindra eller avsluta den andra personens olagliga inträde eller angrepp på personens bostad, curtilage eller ockuperade motorfordon.
(c) när det gäller annan egendom än en bostad, curtilage eller ett ockuperat motorfordon är en person berättigad att använda rimligt våld mot en annan person om personen rimligen anser att kraften är nödvändig för att omedelbart förhindra eller avsluta den andra personens intrång i eller brottslig inblandning i egendom lagligen i personens besittning, lagligen i besittning av en medlem av personens närmaste familj eller tillhör en person vars egendom personen har befogenhet att skydda. Men en person:
(1) är berättigad att använda dödlig kraft; och
(2) har ingen skyldighet att dra sig tillbaka;
endast om denna kraft är motiverad enligt underavsnitt a.
(d) en person är berättigad att använda rimligt våld, inklusive dödligt våld, mot en annan person och har ingen skyldighet att dra sig tillbaka om personen rimligen anser att kraften är nödvändig för att förhindra eller stoppa den andra personen från att kapa, försöka kapa eller på annat sätt gripa eller försöka gripa olaglig kontroll över ett flygplan under flygning. Vid tillämpningen av detta underavsnitt anses ett luftfartyg vara i flygning medan luftfartyget är:
(1) på marken i Indiana:
(A) efter att luftfartygets dörrar är stängda för start; och
(B) tills flygplanet lyfter;
(2) i luftrummet ovanför Indiana; eller
(3) på marken i Indiana:
(A) efter att flygplanet landar; och
(B) innan luftfartygets dörrar öppnas efter landning.
(e) trots underavsnitten (a), (b) och (c) är en person inte berättigad att använda våld om:
(1) personen begår eller flyr efter att ha begått ett brott;
(2) Personen provocerar olaglig handling av en annan person med avsikt att orsaka kroppsskada på den andra personen; eller
(3) personen har gått i strid med en annan person eller är den första angriparen om inte personen drar sig ur mötet och meddelar den andra personen avsikten att göra det och den andra personen fortsätter eller hotar att fortsätta olaglig handling.
(f) trots underavsnitt (d) är en person inte berättigad att använda våld om personen:
(1) begår eller flyr efter att ha begått ett brott;
(2) framkallar olaglig handling av en annan person, med avsikt att orsaka kroppsskada på den andra personen; eller
(3) fortsätter att bekämpa en annan person efter att den andra personen drar sig ur mötet och kommunicerar den andra personens avsikt att stoppa kapning,
försöker kapa, eller på annat sätt gripa eller försöka gripa olaglig kontroll över ett flygplan under flygning.
som lagts till genom Apostlagärningarna 1976, PL 148, SEK. 1. Ändrad genom lagar 1977, PL 340, sek.8; lagar 1979, PL 297, SEK.1; pl 59-2002, SEK.1; pl 189-2006, SEK.1.
IC 35-41-3-3
användning av våld i samband med gripande eller flykt
sek. 3. (a) en annan person än en brottsbekämpande tjänsteman är berättigad att använda rimlig kraft mot en annan person för att genomföra en arrestering eller förhindra den andra personens flykt om:
(1) ett brott har begåtts; och
(2) Det finns sannolik anledning att tro att den andra personen begått det brottet.
en sådan person är emellertid inte berättigad att använda dödlig kraft om inte denna kraft är motiverad enligt avsnitt 2 i detta kapitel.
(b) en brottsbekämpande tjänsteman är berättigad att använda rimlig kraft om tjänstemannen rimligen anser att kraften är nödvändig för att genomföra en laglig arrestering. En officer är dock motiverad att använda dödligt våld endast om tjänstemannen:
(1) har sannolik anledning att tro att den dödliga kraften är nödvändig:
(A) för att förhindra att en tvångsbrott begås; eller
(B) för att genomföra en arrestering av en person som tjänstemannen har sannolik anledning att tro utgör ett hot om allvarlig kroppsskada för tjänstemannen eller en tredje person; och
(2) har gett en varning, om möjligt, till den person mot vilken den dödliga kraften ska användas.
(c) en brottsbekämpande officer som arresterar under en ogiltig order är motiverad att använda våld som om ordern var giltig, såvida inte tjänstemannen vet att ordern är ogiltig.
(d) en brottsbekämpande tjänsteman som har en arresterad person i förvar är berättigad att använda samma kraft för att förhindra att den arresterade personen flyr från förvar som tjänstemannen skulle vara berättigad att använda om tjänstemannen arresterade den personen. En officer är dock berättigad att använda dödligt våld endast om tjänstemannen:
(1) har sannolik anledning att tro att dödligt våld är nödvändigt för att förhindra flykt från vårdnad om en person som tjänstemannen har sannolik anledning att tro utgör ett hot om allvarlig kroppsskada för tjänstemannen eller en tredje person; och
(2) har, om möjligt, varnat den person mot vilken den dödliga kraften ska användas.
(e) en vakt eller annan tjänsteman i en straffanläggning eller en brottsbekämpande tjänsteman är berättigad att använda rimligt våld, inklusive dödligt våld, om tjänstemannen har sannolik anledning att tro att kraften är nödvändig för att förhindra flykt från en person som hålls kvar i straffanläggningen.
(f) trots underavsnitt (b), (d) eller (e) har en brottsbekämpande tjänsteman som är svarande i ett straffrättsligt åtal samma rätt som en person som inte är en brottsbekämpande tjänsteman att hävda självförsvar enligt IC 35-41-3-2.
som lagts till genom Apostlagärningarna 1976, PL 148, SEK. 1. Ändrad genom Apostlagärningarna 1977, P.L. 340, sek. 9; Apostlagärningarna 1979, P. L. 297, SEK. 2; P. L. 245-1993, SEK.1.