det här inlägget uppdaterades 15 juli kl 10:12
Ed Sheerans nya album är lika eldigt som hans ingefära hår.
Sheerans fjärde fullängdsutgåva, ”No.6 Collaborations Project”, släppte fredag och totes femton spår-var och en med en annan artist. Utgåvan följer Sheerans EP från 2011 med titeln ”No. 5 Collaborations Project”, som inkluderar 11 artister utöver Sheeran över sina åtta spår, men kom före hans världsomspännande berömmelse. Medan Sheeran började samarbeta med mindre kända artister, innehåller hans nya album topplistor som Travis Scott och Bruno Mars. Varje spårs ljud skiftar och morphs över genrer för att bäst lyfta fram de utvalda artisternas röster, vilket visar att Sheeran kan förgrena sig bortom sina typiska akustiska kärlekssånger.
öppningsspåret ”Beautiful People” presenterar Khalids avslappnade sång tillsammans med Sheerans mjuka sång när albumets genreresa börjar. Låten skapar en sommarkänsla när den utvecklas, med ekande sång och förvrängda synthljud som ber om att sprängas i en bil med fönstren nere. Khalids lättsamma stil blandar sig väl med mjukheten i Sheerans röst när de förenas för att motstå de negativa effekter som berömmelse kan ha på en persons liv och personlighet. De två insisterar på att vara trogen mot vem de är när de sjunger, ”vi passar inte bra för att vi bara är oss själva”, vilket ger en upplyftande ton för albumet att följa.
efter den spanskinspirerade ”South of the Boarder”, som inkluderar bidrag från Camila Cabello och Cardi B, tar albumet en vändning i hiphop-riktning. Chance The Rapper och PnB Rock lånar sina talanger till det tredje spåret, ” Cross Me.”Även om Chance the rappers vers innehåller texter som kan anses vara cringe-worthy – ”No one say hi to me without her/ Better pay your respect to the queen” – sångens snabba synth slår tillsammans med Sheerans höga anteckningar i refrain gör det älskvärt och förtjusande.
även om Sheeran spelar med stilar i hela albumet, förblir han trogen mot sitt signatur mjukare ljud på ett par tokenspår. ”Best Part of Me” och ”Way To Break My Heart”, med YEBBA respektive Skrillex, är karakteristiska för Sheerans känsliga och långsammare träffar. Gästspel, i alla fall, andas nytt liv i vad som kunde ha varit en beprövad sångstruktur. YEBBAS röst lägger till en själfullhet som förvandlar cliche-kärlekssången till något uppfriskande. Beats Skrillex lägger till ”Way To Break My Heart” vänder den dystra låten på huvudet och hindrar den från att bli för melankolisk för LP: s övergripande optimistiska känsla.
övergången till ännu en genre, albumets sjätte spår ”I don ’ t Care” visar Sheeran tar på Justin Biebers popstil. Medan det liknar andra kärleksinspirerade låtar i hela albumet, ger spårets snabba tempo det en lekfull känsla. Biebers ad-libbing mot slutet av spåret, kombinerat med klappslaget, resulterar i ett festligt ljud som är ostlikt i sitt budskap, men roligt att sjunga med till.
precis som albumet verkar ta en stilistisk popriktning, tar det en tur än en gång. Travis Scotts auto-tuned och bas-heavy sound ger ”Antisocial” en mörk och avlägsen känsla. Den vassare ljudet matchas med lika edgy texter som Sheeran upprepar” Don ’t touch me” hela kören. Spåret sticker ut bland de positiva låtarna som omger det, men lägger återigen till en imponerande variation i ljudet och meddelandena Sheeran kan skildra inom ett enda album.
när albumet avslutas börjar spår som ”Feels” och ”Put It All On Me” smälta samman på grund av likheten i deras beats och synth-funktioner. R& B sound H. E. R. ger till ”Jag vill inte ha dina pengar” skiljer inspelningen från låtarna runt den, men jämför inte med det slutliga spåret.
”BLOW” plockar upp energin och slutar LP: n med ett slag. Sheerans nyfunna 80-talets rockljud är något som lyssnare inte har hört i sina tidigare spår. Chris Stapletons intensiva sång blandad med jämnheten i Mars vers och Sheerans övergripande gritty sång toppas med ett stänk av grunge elektriska gitarrsolon. Det är ett spår som kommer att chocka Sheerans hängivna fans, men är säker på att behaga någon med en mjuk plats för hårdrock.
”No. 6 Collaborations Project” visar varje aspekt av ljud som Ed Sheeran kan. Ett skifte mellan rap, R&B och akustisk gitarr inom ett enda album kan potentiellt känna sig ojämn. Sheeran är dock avsiktlig i sitt uppdrag att fånga det distinkta ljudet från varje artist han arbetar med, vilket visar att han kan spänna över alla musikaliska genrer med sitt eget arbete – till och med något så långt från sitt styrhus som rock.