retrospektiv filmrecension
en surrealistisk berättelse där kärlek, rädsla, sex och religion smälter samman till en fantastisk värld.
Valerie och hennes vecka av underverk öppnar med en vackert förbryllande mjuk fokus montage involverar en vacker ung flicka. Vi översvämmas av symboler för oskuld: ljuset är gyllene, tusenskönor finns i överflöd, rent klart vattenstänk och gnistrar. Flickan lägger sig tillbaka i gräset och håller en vit duva mot läpparna … hon knäböjer i bön och får ögonkontakt med betraktaren… hon dyker till och med en undermogen körsbär i munnen.
det finns en orolig känsla av att detta kan ta oss till bestämt tvivelaktigt David Hamilton-territorium. Men Lubo Avsugnings-poäng av cembalo med kor ackompanjemang för tankarna också till tillbakablickar av några psycho barndomstrauma i en Dario Argento thriller. Om detta är en första visning, oavsett förväntningar som dessa etablerade stereotyper utnyttjar är nästan säkert på väg att utmanas, precis som flickan utmanar din blick under öppningstitlarna…
Detta är, eller åtminstone var, en unik film som grenslar gränserna mellan arthouse, exploatering, coming-of-age melodrama, fantasi, och skräck. Det lägger till och med fram ett fall som ska kontaktas som en komedi och är verkligen tung på satir.
det mest uppenbara av dess få brister skulle vara att det försöker vara för många saker på en gång och, medan det gör allt detta bra, skulle det ha varit starkare om det hade bestämt sig för vilket tillvägagångssätt som skulle dominera. Istället utvecklar den en dialog mellan olika filmstilar och berättande tillvägagångssätt, vilket håller sakerna spännande men förvirrande hela tiden.
det finns en riktig historia dold mitt i dess obevekligt underbara bilder, men ibland känns det som att vakna från en lång och involverad dröm och kämpar för att förena den med verkligheten. Kanske är det bättre att inte försöka utan helt enkelt överlämna sig till den fantastiska miljön. Luta dig tillbaka och låt cinematography av Jan Curubbik arbeta sin målar spell.
Valerie (Jaroslava Schallerov Occi) slumrar i ett växthus när en ung man faller in genom ett takfönster och stjäl hennes pärlörhängen. Hon vaknar i tid för att se honom hoppa lätt från glastaket. Till synes oförskräckt av mörkret bortom, Valerie tänder en lampa och vågar barfota i jakten, inte till skillnad från Alice som följer den vita kaninen.
hon passerar en störd bikupa, huggen av trä till en staty av Adam och Eva, och bevittnar en polecat som dödar en höna. Hon ser sedan den unge mannen igen och stjäl kycklingar från ladan med hjälp av en skrämmande medbrottsling i en svart kappa och med ett läskigt, dödligt vitt ansikte. Genom att avlyssna från busken får hon reda på att den unge mannens namn är Orlik / Eaglet (Petr Kopriva) och hans vampyriska mästare heter Tchor / Polecat (jir Bisexual pr Ukraborimek).
inget av detta verkar fasa Valerie och vi kommer gradvis till insikten att hon fortfarande drömmer. Hon pausar för att välja en tusensköna hon bara klev över och beundrar pärlor av blod på sina vita kronblad som gnistrar som ädelstenar.
om man vill förstå historien, åtminstone på ett rationellt sätt, skulle det vara bäst att konsultera en ordbok med symboler, en översikt över Propps morfologi av folksaga och en sammanfattning av jungiansk arketypteori. Liksom många verk av surrealism verkar det som om Valerie är ett resultat av att kasta alla dessa ingredienser i en stor kittel och röra sig bra!
när Valerie vaknar befinner hon sig i en värld av folktale tropes. Hennes pallid, bestämt Goth, mormor (Helena A. O. S. A. O. S. A.) framträder mystiskt från en alkov tillsammans med en ostentatisk keramisk spis. När Valerie uttrycker spänning över att” skådespelarna har kommit”, uppmanar Mormor henne och säger att hon borde vara mer intresserad av missionärerna som också kommer.
Valeries pärlörhängen blir ett centralt motiv eftersom det visar sig att de är en familjeklenod, kvar till Valerie när hennes mamma övergav henne för att gå med i ett kloster. Valerie får veta att hon föddes utom äktenskapet och hennes mamma släppte aldrig vem fadern var, även om det ryktas att han var biskop.
örhängena förvärvades dock från ’The Constable’ (jir Askorbins PR-teknik igen) som hade en affär med mormor, som kanske inte är riktigt vad hon verkar… och så är vi nedsänkta i en generationsfamiljsaga av mysterier och intriger. Säkert, några av de dysfunktionella ’Gotiska familjen’ lådor har just kryssat! Men tro inte att det kommer att göra saker förutsägbara.
när Valerie tittar på processionen av minstrels och spelare anländer till stan, upptäcker hon Orlik, den unge mannen från hennes dröm, bland dem, och skymtar också den skrämmande, reaperliknande Tchor en gång till. Orlik returnerar sina pärlörhängen, nu genomsyrade av magiska skyddskrafter, och börjar bejaka henne med brev som levereras av dove. Han antyder att konstapeln är en vampyr, avsikt att ta i besittning av hennes familj homestead… och henne.
jag hade jättekul att diskutera, dissekera och dechiffrera denna flerskiktiga berättelse. Från början är det uppenbart att allt om filmen på en gång är både yta och symbol. Eftersom symboliken är kulturellt beroende, kommer jag inte att förstöra saker genom att dela mina teorier här, förutom att det är en del av den rikt givande tittarupplevelsen som håller Valerie och hennes vecka av underverk ständigt watchable.
även om filmen verkligen omfattar surrealistiska ideologier, är det inte så enkelt att duvahål. Skriptet är löst anpassat från den gotiska romanen Valerie A T exporten Div, skriven 1935 och cirkulerade i manuskriptform i ett decennium före publiceringen 1945. Dess författare, V. A. O. D. O. D., var en framträdande figur i den produktiva Prags litterära scen i början av 20-talet. Under 1920-talet var han medlem i Dev Exceptsil, en isolerad men ändå inflytelserik grupp av avantgardekonstnärer och marxistiska intellektuella som såg konsten som en kraft för förändring i den nybildade första tjeckoslovakiska Republiken.
år 1924 var Nezval också en grundare av Prags Poetiströrelse som försökte införa vardagliga föremål och händelser med skönhet och underverk. Dessa tankar stämde överens med hans vän, Andr Jacobsbreton, den franska poeten som skrev det surrealistiska manifestet samma år. Surrealism och Poetism växte bredvid varandra och när Nezval hjälpte till att etablera den surrealistiska gruppen Tjeckoslovakien 1934 hade deras ideologier gått samman.
jag är ganska säker på att det gynnades av en kvinnas beröring när Ester Krumbachov Bisexuell anpassade romanen med den ursprungliga avsikten av hennes man, Jan n Kazakmec, Co-regi. De var båda anmärkningsvärda filmskapare av tjeckiska New Wave, tjäna ryktbarhet för sina politiskt laddade satirer. Hon hade tidigare skrivit en rapport om festen och gästerna / O Slavnosti a Hostech (1966), anpassad från sin egen novella och regisserad av N Kazakmec. Den filmen skulle resultera i att de båda fick sitt statliga godkännande återkallat när de revolutionära reformerna i början av 1968 undertrycktes av sovjetisk Invasion, senare samma år.
när Valerie och hennes week of Wonders började producera, hade Barrandov-studiorna redan avfyrat n Ukrainicmec och ersatt honom med kollega Tjeckisk ny våg tungvikt Jaromil Jire Kazaki, som ofta citeras som initiering av rörelsen med Cry / K Ubiik (1964). Det är ganska poetiskt att han skulle få styra den sista filmen av den tjeckiska New Wave, bara sex år senare, som markerar slutet på en era.
Krumbachov Ukrainian hölls kvar som produktionsdesigner och samarbetade med Jire Ukrainian på det slutliga manuset. De förklädde subtilt alla politiska teman inom ett allegoriskt åldrande drama. Paralleller dras mellan den optimistiska vibe av den tidiga, mellankrigstiden när berättelsen skrevs ursprungligen, och de radikala reformer som äger rum runt dem som hade kulminerat i den korta tryck för sociopolitisk frihet kallas Prag våren. Valerie skapades i detta korta möjlighetsfönster innan en ny totalitär regim verkställdes av de invaderande Sovjetmakterna.
att förstå sammanhanget för filmens produktion ger en alternativ läsning för hela drömmande berättelsen. År 1970 hade sträng statlig censur gjort ett definitivt slut på landets konstnärliga frihet under de kommande 20 åren.
bortsett från att skjuta vampyrtråden i förgrunden, var den mest anmärkningsvärda och kontroversiella förändringen som gjordes av Jire Asia och Krumbachov Asia att ändra Valeries ålder från 17, som i romanen, till 13. Biologiskt sett gjorde det mer meningsfullt eftersom berättelsens inciterande incident är puberteten och det arketypiska motivet i hennes första period. Det ökade också känslan av hot och sårbarhet. För att inte tala om att gjutningsprocessen är problematisk. Tydligen provspelade mer än 1500 flickor för delen.
de få sekvenser som involverar sexualiserade bilder av ett pubescent barn, inklusive partiell nakenhet, är ett störande element som kommer att provocera blandade känslor. Min skyddande, faderliga instinkt sparkade in och jag var orolig för Valeries välbefinnande och hoppades att inget dåligt hände med den utsatta barnskådespelerskan.
de senaste intervjuerna med Jaroslava Schallerov Brasilian dämpar dessa farhågor. Hon säger att hon tyckte om hela filmupplevelsen, beskriver det som en speciell sommarlov. Det var också när hon först träffade Petr Porada, som visade sig vara hennes framtida man. Så det är med stor förkärlek att hon påminner om filmen.
när hon berättar om häxbrinnande scenen medger hon att vissa aspekter av hälsa och säkerhet inte togs så allvarligt som de skulle vara idag! Det var den farligaste delen av hela skottet. Trots att håret krusade av värmen kände hon sig fortfarande säker. Tydligen behövde hennes mamma, som var närvarande hela tiden, en styv drink efter att scenen var framgångsrikt i burken.
Schallerov Asia var helt klart det rätta valet för den delen då hon lyckas leverera en öppen, ärlig och intrikat nyanserad föreställning. Det kan inte förnekas att hon är vacker och Valerie kan utlösa minnen av hur det kändes att vara samma ålder. Hur kameran dröjer sig kvar på sina små sätt tappar i minnen från den magiska tiden när du först börjar ha genuint könskänslor. Möjligen, att en flyktig sommar när ung kärlek är fylld med underbart förvirrande känslor. Orealistiskt tolkad genom linsen av barndomsfiktioner, poesi, poplåtar och sagor. En vacker ide, innan det blir komplicerat med de vuxna aspekterna av ’allvarliga’ relationer.
visst, som tonåring, skulle jag ha blivit besotted, saknar den känslomässiga fingerfärdigheten att hantera överväldigande nya känslor. Jag tror att det är vad folk brukade hänvisa till som ’det obekväma ålder’, och vissa är turen att uppleva en unik blandning av eufori och rädsla, vilket resulterar i Blyg undrar. Den här filmen fångar vackert den övergående oskulden.
få filmer kommer att tänka på att hantera sådana teman så framgångsrikt och poetiskt. Kanske Gavin Millers film av Dennis Potters Dreamchild (1986), som är mycket skyldig Valerie i sin blandning av minnen, dröm och verklighet. Visst, det riffar på samma Alice i Underlandet utforskning av sexuell uppvaknande. Vincent Wards lika poetiska (1984) kartlägger liknande tematiskt territorium, i ett väldigt annorlunda landskap. Brian De Palmas Carrie (1976) tar också upp samma undertexter, men gör det med en mycket brasher och trubbig inställning!
en annan film som är känd för att vara direkt inspirerad av Valerie är Neil Jordan ’ s The Company of Wolves (1984). Det är ganska mycket en remake, bara med varulvar istället för vampyrer. Angela Carter skrev den ursprungliga novellen efter att ha gått till en sällsynt BFI-screening av Valerie och hennes week of Wonders. Den resulterande filmen, som hon skrev med Jordan, saknar någon av Valeries delikatess och poetiska skönhet. Som förväntat visade det sig som en mer bokstavlig och konstruerad omarbetning av välbekant folklore och tillförde Ingenting annat än sin utställning av 1980-talets animatronik.
Valerie och hennes vecka av Underverk är en annan typ av skräckfilm. Dess bilder kan väl hemsöka dig som om du minns dina egna härligt störande drömmar. Det modigt, men ändå känsligt, bryter tabu och konfronterar förvirringen som uppstår mellan estetisk och sexuell attraktion. Sexualitetens kraft, som en drivkraft inom sig själv och som en manipulativ makt över andra. Rädsla och makt. Underkastelse av sexuella energier genom myndighet och kyrkan. Skam som en metod för kontroll.
samtidigt som man firar barnets inre liv, sörjer det slutet på oskuld. Coming-of-age innebär att komma till rätta med att behöva växa upp och släppa barnsliga saker. Det här är tragedin som hotar Valerie: förlusten av barndomen, utan att helt förstå vad som kommer att ersätta det. Historiens mest djupgående punkt är att man inte behöver ’döda barnet’ för att bli vuxen. Det finns en fortsättning på jaget. Den insikten kan verkligen vara bemyndigande och med den kan djup lycka hittas.