vår Dagens dikt denna vecka tar oss till en annan helt annan tid och plats i historien med Alfonsina Storni s de har kommit.
född i Schweiz 1892, Alfonsina Storni skulle bli på de viktigaste argentinska och latinamerikanska poeterna i den modernistiska perioden.
hennes familj flyttade tillbaka till Argentina när hon bara var fyra år gammal, hennes italiensk-Schweiziska föräldrar hade grundat ett bryggeri i San Juan några år tidigare och bosatte sig i Rosario 1901 öppnade hennes far en krog när Storni skulle växa upp och göra olika sysslor.
hon gick med i en resande teater på bara 15 år gammal och framförde Henrik Ibsens spöke, Benito Perez Galdos La Loca de la Casa och Florencio Sanchez Los Muertos över hela landet. Hon återvände kort för att bo hos sin mamma, som hade gift sig om, 1908 men efter bara ett år flyttade hon till Coronda för att träna som grundskolelärare. Det var under denna tid som hon började skriva för lokala tidningen och den prestigefyllda Mundro Argentino.
hon fortsatte att komplettera sitt undervisningsarbete med tidningsjournalistik när hon flyttade till Beunos Aires 1912. Hon hade enligt uppgift flyttat till storstaden för att söka anonymitet, och året därpå föddes hennes son Alejandro, det olagliga barnet till en journalistik i Coronda.
hon publicerade sin första diktsamling La Inquietud del Rosal (the Restlessness of the Rosebush) 1916 och började röra sig i litterära kretsar som delvis inspirerade övergången till mer realistiska och feministiska teman i hennes arbete. Hennes bok från 1920 Languidez möttes med stor kritik.
efter att ha publicerat Ocre 1920, men hon led intensivt av ensamhet och känsla marginaliserad, tvingade hennes dåliga mentala hälsa henne att lämna sitt lärarjobb. Hon skulle fortsätta att publicera ytterligare fem verk, inklusive två pjäser, mellan 1926 och 1938, med resor till Europa som påverkade hennes skrivande med mer dramatisk lyricism.
men i oktober 1938 led hon så intensivt av ensamhet och bröstcancer än Storni skickade sin sista dikt Voy a Dormir (jag ska sova) in i La Nacion tidningen och runt klockan 1 den 25 oktober gick hon mot havet vid La Perla Beach i Mar Del Plata i Argentina. Hennes kropp hittades av två arbetare följande morgon, spolades upp på stranden.
hennes död inspirerade kompositören Ariel Ramirez och textförfattaren Felix Luna att komponera låten Alfonsina y el Mar (Alfonsina och havet), som har framförts av många stora sångare och musiker genom åren.
de har kommit
idag kom min mamma och systrar
för att träffa mig.
jag hade varit ensam länge
med mina dikter, min stolthet . . . nästan ingenting.
min syster – – – den äldsta – – – är vuxen,
är blondish. En elementär dröm
går genom hennes ögon: Jag sa till den yngsta
” livet är sött. Allt dåligt kommer till ett slut.”
min mamma log som de som förstår själar
tenderar att göra;
hon lade två händer på mina axlar.
hon stirrar på mig . . .
och tårar kommer från mina ögon.
vi åt tillsammans i det varmaste rummet
i huset.
Vårhimmel . . . för att se det
öppnades alla fönster.
och medan vi pratade tyst
om så mycket som är gammalt och glömt,
min syster—den yngsta—avbryter:
”svalorna flyger förbi oss.”
Alfonsina Storni