I hans litterära yrke, Gabriel García Márquez är inte bara känd för att ha skrivit böcker som Cien años de soledad (1967), El otoño del patriarca (1975) och El amor sv los tiempos del kolera (1985), men också för hans korta berättelse. Gabo visste hur man skulle skilja mellan berättelseprocessen för en roman och en berättelse, och under hela sitt liv, när han satte sig ner för att skriva, använde han en annan metod beroende på genre.
som ett resultat finner vi att framför hans romaner var böcker av noveller så märkliga som the funeral of the Big Mama (1962), the incredible and sad tale of Innocentius er Aubbindira and her grandmother heartless (1972) och Twelve tales pilgrims (1992), uppsättningar av berättelser där den estetiska garciamarquiana påverkas av de interna reglerna som styr prosa tales.
vi delar med dig tio tips som den colombianska författaren lär oss att bygga denna typ av berättelser:
- berätta en historia du vill läsa
- skriv det som om du tömmer det i betong…
- Tänk att strukturen går först
- 4. Läs Hemingway
- behåll intensiteten och enheten
- har du läst Hemingway? Sätt sina tips i praktiken
- kom ihåg: historien är en införlivande i vardagen
- dessutom är den född intakt…
- 9. Och det tjänar också författare
- slutligen: glöm inte att ordningen på berättelser i en sagobok spelar roll
berätta en historia du vill läsa
när jag vill skriva något beror det på att jag tycker att det förtjänar att få höra. Dessutom, när jag skriver en berättelse beror det på att jag skulle vilja läsa den.
”Gabriel Garc…”. 7 Röster, 1972.
skriv det som om du tömmer det i betong…
att skriva historier är som att tömma betong; om betongen inte smälter ihop och du måste börja om igen måste det vara allt tillsammans och på en gång. Istället, att skriva romaner är som att sticka Tegelstenar; om den här väggen inte kom ut, kastar du väggen och gör om den, du kör dörren där, etc. I berättelsen kan detta inte göras. Historien är tänkt på en gång komplett och rund, och om inte det inte fungerar, kommer du inte längre hitta hur man lagar det och hur man avslutar det. I det ögonblick du tänker på historien har du den redo, intakt. Å andra sidan, i romanen kan du börja från en IDE eller en bild och fortsätta tänka på den, till och med arbeta med den i maskinen, bygga den i maskinen.
”jag är så intresserad av politik att jag känner mig nostalgisk för litteratur.”
Den Gamla Mullvaden, 1979.
Tänk att strukturen går först
när du har den fullständiga strukturen i en berättelse, det är där du kan skriva en berättelse, ett manus, en pjäs eller ett stycke för TV.
”att uppfinna världen är det mest underbara som finns.”
en promenad med Garcascorica Mcorirquez, December 1987.
4. Läs Hemingway
jag har betraktat Hemingway som en mästare i litterär teknik, i den meningen att läsa hans verk lär du dig att räkna. Jag har alltid sagt att författare till skillnad från andra yrkesverksamma läser romaner för att veta hur de skrivs. Vi läser romanen, Vi vänder den, vi vänder den upp och ner, vi lägger skruvarna, alla bitar på bordet, och när vi vet hur det är är vi inte längre intresserade. Samma sak hände mig med Hemingway. Jag har läst alla Hemingways verk. Jag har praktiskt taget demonterat dem bit för bit för att veta hur de skrivs, och i den meningen kan det finnas ett inflytande. Det inflytande som det kan finnas är den enda identiteten med honom, den enda likheten. Hur som helst, jag har en stor beundran för dig. Han är en stor författare, särskilt en stor berättare. Hemingways roman lockar inte mycket uppmärksamhet åt mig, men i berättelsen kommer det till perfektion. Han har novellen ”The Brief happy Life of Francis Macomber”, som är en av de mest perfekta som någonsin skrivits.
”Garcia Marquez: hanen är inget annat än hanen.”
Pluma, April 1985.
behåll intensiteten och enheten
intensiteten och den inre enheten är väsentliga i en berättelse och inte så mycket i romanen, som lyckligtvis har andra resurser att övertyga. Därför, när du just har läst en berättelse kan du föreställa dig vad som kommer att tänka på före och efter, och allt som kommer att förbli en del av saken och magin i det du läser. Romanen måste å andra sidan bära allt inuti. Det kan sägas, utan att kasta in handduken, att skillnaden i slutändan kan vara lika subjektiv som så många verkliga skönheter. Bra exempel på kompakta och intensiva berättelser är två juveler av genren,” The Monkey ’s Leg”, av W. W. Jacobs och” The man in the Street”, av Georges Simenon.
den oavslutade älskaren och andra presstexter.
Cambio, Juli 2000.
har du läst Hemingway? Sätt sina tips i praktiken
en berättelse, som isberget, bör stödjas av den osynliga delen: i studien, reflektionen, samlades materialet och användes inte direkt i berättelsen. Ja, Hemingway lär dig en massa saker, inklusive hur en katt vänder ett hörn.
lukten av guava, 1982.
kom ihåg: historien är en införlivande i vardagen
historien verkar vara mänsklighetens naturliga genre på grund av dess spontana införlivande i vardagen. Kanske uppfanns det omedvetet av den första grottmannen att jaga en eftermiddag och inte återvända till nästa dag under förevändning att ha kämpat en kamp till döden med ett hungrigt djur. Istället, vad hans fru gjorde när hon insåg att hennes mans hjältemod var inget annat än en kinesisk berättelse kan ha varit den första och kanske den längsta roman av stenåldern.
den oavslutade älskaren och andra presstexter.
Cambio, Juli 2000.
dessutom är den född intakt…
berättelsen kommer från ett avsnitt, från en mening. Jag kan tänka på allt. Det finns historier som jag har i mitt huvud och jag kontrollerar dem regelbundet. Jag skulle hellre berätta historier i klassrummet än att behöva skriva dem.
”Gabriel Garc Ituba m Itubbrquez: machismo är mänsklighetens olycka”.
samtal med 9 skapare, juni 1981.
9. Och det tjänar också författare
att starta ett arbete är svårare. Det är alltid svårare att starta varje kapitel. Det är därför det är så bra att skriva historier. Att skriva berättelser har fördelen att du inte behöver börja förrän en gång. I romanen, Varje gång ett kapitel är klart, dagen ett annat kapitel är på väg att börja är skrämmande. Jag har alltid intrycket av att romanen kommer att stanna där. Han är inte på gång. För att starta varje kapitel är mycket svårt.
”Garc Ituba m Itubberquez: tuppen är inget annat än tuppen.”
Pluma, April 1985.
slutligen: glöm inte att ordningen på berättelser i en sagobok spelar roll
när jag samlar berättelser i en bok är deras ordning grundläggande för mig. Jag skriver en sagobok, jag samlar inte historier för att göra en bok. Jag vet vad ordningen är, och jag menar inte den kronologiska ordningen i vilken de skrevs, men publikationsordningen, läsningssekvensen. Att ändra den ordningen är för mig som att ändra kapitlen i en roman.