det gäliska namnet på” Isle of Skye ” är en t-Eilean Sgitheanach (eller Sgiathanach, en nyare och mindre vanlig stavning). Betydelsen av detta namn är inte klart. Olika etymologier har föreslagits, såsom ”winged isle” eller ”The notched isle”, men ingen definitiv lösning har hittills hittats och platsnamnet kan komma från ett ännu okänt substratspråk och därmed helt enkelt ogenomskinligt.
till exempel skrev Donald Munro, Högdekan på öarna 1549: ”Denna Ile är callit Ellan Skiannach i irländska, det vill säga i Inglish den wyngit Ile, vara anledningen till att det har mony wyngis och pointis lyand furth fra det, kasta delningen av thir foirsaid Lochis”.
detta var inte den första skriftliga referensen. Romerska källor hänvisar till Scitis (se Ravenna Cosmography) och Scetis finns på en karta av Ptolemaios. En möjlig härledning från *skitis, ett tidigt keltiskt ord för ”bevingad”, som kan beskriva öns halvöar som strålar ut från ett bergigt centrum, har också föreslagits.
i de nordiska sagorna kallas Skye SK för SK för t.ex. H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för H för Enligt andra författare hänvisades det på Nordisk som skuy ”misty isle”, *sk macauey, eller skuy Macau”cloud isle”. Det är inte säkert om det gaeliska poetiska namnet på ön, Eilean a’ Cheubbi ”Isle of the mist” föregår eller postdaterar det nordiska namnet. Vissa legender associerar också ön med den mytiska figuren av drottning SC Kazakthach.
problemen med de föreslagna gäliska etymologierna kan sammanfattas enligt följande. För det första är det gäliska ordet för ”bevingad” sgiathach och sgiathanach bekräftas inte på gäliska utom i platsnamnet och etnonymen Sgiathanach ”person från Skye”. För det andra, de inspelade uttal pekar alla mot ett tydligt före-ach-slut:,, eller . Detta innebär att formen Sgiathanach är mycket osannolikt att baseras på Gaelic plural av ”wing” (sgiathan), som innehåller en schwa i sista stavelsen () och skulle representera en mycket ovanlig adjektivform baserad på ett plural substantiv. För det tredje, den diminutiva/nominaliser slut-en skulle resultera i , med en tydlig i sista stavelsen. Denna form sciath eller sgiathan är verkligen intygas i de moderna gäliska språken. Den gamla Irländska intygade formen är SC sackasiat (besläktad med modern walesisk ysgwydd ”axel”) med en rekonstruerad Keltisk form *skeito-, vilket antyder att den irländska formen sgiath sackaign är en innovation och en osannolik rot för Sgiathanach. Till sist, att härleda namnet från SC Brasilithach innebär två huvudproblem: det skulle vara ett fall av oförklarlig palatalisering av to och ett oförklarligt extra element-an-.
rötterna till de romerska och grekiska formerna, Scit-och Scet – (vilket betyder okänt), kan vara roten till Sgitheanach eftersom de regelbundet skulle utvecklas till gammal Gaelisk och vara en helt logisk källa för den intygade Norska Sk cigarr. Det skulle också leda till modern Sgitheanach via en regelbunden suffigation av-an och-ach för att bilda en etnonym och adjektiv. Detta skulle också förklara användningen av en uppenbar grundform i En Cuan Sgith(e) Minch (sundet som skiljer de Yttre Hebriderna från de Inre Hebriderna) och den äldre Irländsk form av Scíth snarare än den moderna tOileán Sgiathanach, till exempel: att Göra ṡiuḃal sé Scíṫ agus an dá Uiḃeast agus Beinn en ” Ṁaola… ”Han reste Skye och de två Uisterna och Benbecula…”. I detta fall kan tolkningen av namnet som ”vinge” helt enkelt vara ett fall av folketymologi.
i April 2007 rapporterades det i media att öns officiella namn hade ändrats av Highland Council till Eilean a’ Chebbi. Rådet klargjorde dock att detta namn endast hänvisade till en av dess 22 avdelningar i det då förestående valet och att det inte fanns några planer på att ändra skyltar eller avbryta det engelska namnet.